du ska uppfinna en tidsmaskin, som kan ta en person antingen tillbaka till en tid som den personen vill befinna sig i, eller dra fram tiden..

endel saker tycker du nog kan likna skit,
alltså, att gud uppfann det onda?
den där råheten, det där förjävliga?
hur fan vet man när livet är på topp egentligen?
& när det är som värst?

du intalar dig själv att det ska vara så.
att du tycker så, men egentligen.. innerst inne så vet du,
att det inte är så.. att det är tvärt om, precis tvärt om!

kanske ska du fortsätta intala dig själv? eller gå vidare..
och faktist inse att du inte tycker så.

fast, du har anledning till att tycka så,
jo jag vet.. det finns ju anledning till att du kommit in i den tanke banan.
och, blir det någon skillnad egentligen om du skulle byta bana?
(detta mina vänner, är ingen planering till självmord, eller ens tanke på de, det kunde nämligen tolkas som det har jag hört)

jag vet att livet kan vara förjävligt..
att man ibland bara vill veva på tidsmaskinen och försvinna..
men, någonstanns där, i det mörka, så ska man se det positiva..
alltså, för att kunna uppskatta det dåliga, så måste man genomgå den där jävla skit svackan,
eller vad vi nu kallar det.. och sedan bara njuta när livet är på topp, du vaknar den dagen. full av energi, solen skiner, du skiter i vad alla tycker, och du har lagt ner dina dumma tankar, och släppt dom, förhoppningsvis förgått, och du tycker du själv är förjävla vacker, annars är du bara vacker, men idag.. verkligen idag är du så förbannat snygg & sexig!

idag var det en dag då din värld kom i en slags rubbning, en fittig rubbning. jo jag vet, men.. lyssna på mig.. snart vaknar du, solen skiner, du är vackrare än vanligt, du kan ta vilken skit som helst, och dina tankar har drömmarna tagit med sig, och slängt i en jävla kontainer!

jag önskar er en godnatt..
och vänner, stå på er! låt ingen jävel trampa på er.