kom igen nu, det här är inte likt mig.. vad håller på att hända?
nej, nu får jag rycka upp mig, föbannade hjärna och tänka på allt & inget.

& jag har en sån god lust att bara släppa "höst-ångesten"..
varför ska man behöva gå & bära på den? usch.. helt jävla... ja, jag vet inte vad.
nej, nu ska jag försöka få mig på bättre tankar.

men, samtidigt tänker jag "ja, men lika bra att jag har en deprission nu, och sen blir jag pigg igen, och slipper det.".. så, det ligger ju något i det? eller.

nej, nog om allt förbaskat klagande!
nu ska jag försöka sova, men det lär jag nog inte lyckas med.

sköt om er!